Chans
(roman) 1961 (film) 1962 i
(pocket) 1962 och flera gånger därefter, senast 2000.
Blev mitt publika genombrott, recensionsdagen ringde 29 tidningar och tidskrifter för att göra intervjuer och sju filmbolag. Jag valde SF eftersom Ingmar Bergman fanns där. Fastän huvudtemat i boken inte var raggarnas liv och leverne utnämndes Chans till raggarbok. Vid den här tiden var jag intresserad av bilmotorer. Med hjälp av inkomsterna från att redigera Kulturkontakt där Ingemar Hedenius var ansvarig utgivare hade jag köpt Jaguarer och senare en Aston Martin DB2.
Ett tydligt tecken på att Norstedts inte fann Chans riktigt rumsren är att de trots upplaga efter upplaga vägrade att ge ut boken i inbunden form, något som annars var det helt normala tillvägagångssättet på 60-talet.
På grund av mitt bilintresse trodde många intervjuare att jag själv var raggarbrud och föralldel, jag spelade med och stängdes stillsamt ute från Parnassen. Inga fler stipendier, inget litterärt anseende. Nå, jag klarade mig ändå. Filmen regisserades av Gunnar Hellström som bröt med den då vanliga långsamma klippningen, dess snabba kast mellan scenerna är idag helt normala.
Chans 7de upplagan – 20:e tusendet
”Hon har på nära håll lärt känna den ungdom hon berättar om och har med sin Mari lyckats fånga både den yttre fränhet, som är de bilburna barnens egen, och den kolossala ignorans och vilsenhet som man anar under de tuffa skalen.”
Bengt Holmström i Kvällsposten
”Birgitta Stenberg är värd respekt för sin bok.”
Gösta Attorps i Svenska Dagbladet.
